Först av allt bör jag nog varna om du är lite känslig för bilder, för här blir det rätt många av den varan. 
Jag passade på att göra en del av stalljobbet på förmiddagen, innan gästerna skulle börja droppa in. Och, in på gården dundrade en fd brandbil med skylift, som grannen i skogstorpet införskaffat, och som vi ska få låna då vi vill komma upp oss lite – för att fixa lampor och höga taket mm.
Yngsta bonusdottern och de 4 barnen kom först. Dom hade åkt via en person som hon bytt saker med via Facebook, så nu hade älsta barnbarnet Anton och hans morfar en del att läsa… 
…medan de andra barnbarnen genast ville leka med Gucci. 
När mellanbonusdottern kom så kom också det yngsta barnbarnet, nu ca 8-9 månader, och vi fick träffa honom för första gången.
”Sist, men inte minst” och “Fint folk kommer sist” går att tänka…om man vill skifta från att känna sej “sist”. 
Jag lyckades faktiskt få FÖRSTA FOTOT på barnbarn nr. 6, också, då h*n kickade sin mamma i magen precis då jag knäppte bilden! Det du! 
Då pojkarna och deras morfar letade och letade efter en bortkastad boll så hjälpte Saga till… ända tills hon hittade HALLON…
Sen var hon upptagen med att plocka och äta dom, tills det inte fanns ett enda hallon kvar! 
Det var bra att hon fixade så att hallonen kom till användning, eftersom jag gett upp om dom i torkan. 
Saga såg, just då sista hallonet åkte in i munnen, att någon red på ridbanan… och kom då ihåg att hon ju faktiskt red på en häst då hon var hos morfar för 1 år sedan. Så, hon frågade om hon också fick rida.
Och, inte kan man säga nej då… När Óskadís ju ändå ska hämtas i hagen.
Det behöver inte pratas en massa om att det saknas något i dessa bilder! Jag vet att ingen av barnen bar hjälm!
Det gjorde inte jag heller då jag satt på häst som barn.
Och, det är flera vuxna både på den här gården och större finare ridanläggningar som rider utan hjälm.
Ingen ursäkt… men, fakta.
Här är nästan hela gänget:
Mellanbonusdottern noterade att min mamma&syster (som alltid annars är på plats 2 augusti) inte var här, och frågade efter dom.
Jag nämnde kort varför min mamma inte kunde vara med… och fick en hälsning att framföra så vi om några dagar ska försöka ta ett besök hos min mamma istället.
Det värmde att hon märkte att dom inte var med – men, jag blev inte förvånad. För, sån är den bonusdottern. Hon har plats för många i sitt hjärta. 
När man träffas så sällan – då man jobbar så mycket som vi gör – så får man ta julklapparna samtidigt som morfar fyller år. 
Vi hade en väldig tur med vädret. Vi bor ju så litet, att vi inte får plats med fler än max 2 gäster åt gången. Och, sommartid då katterna är inlåsta så är det inte möjligt att släppa in gäster, ändå, eftersom katterna ska få vara i fred. 
Klicka gärna på “kommentarer” här nedan och lämna ett avtryck, så blir jag 