Jag vet inte vem... Eller hur... Vet bara att jag är trött på att vara jag.
Visst är det så att alla har krämpor och sorger inom sej... Och visst är det så att alla har sina ryggsäckar packade med erfarenheter och ibland stenblock som tynger... Så, visst är det sant att det inte alls hade varit så mycket bättre om jag vore nån annan...
Men, det hade varit trevligt att få vara någon som ser bra ut... Och, någon som är trivsam att umgås med... Någon som är rolig (på ett bra sätt) och som man tänker på ibland, då man ska räkna in dom bästa...
Jag har under hela mitt liv jobbat på att passa in, och anpassat mej... Ett tag trodde jag att jag lyckades rätt bra... Men, det har varit ett högt pris jag fått betala för att sudda ut mej själv och försökt skapa någon annan... Jag har tappat bort mej, och kan faktiskt inte säga att jag känner mej själv.
Och, den person andra beskriver flr mej då jag får mej beskriven för mej...är ofta inte alls någon jag känner igen... Och, ibland gör det ONT att inse att jag blivit (eller kanske alltid varit) en person som jag inte alls vill vara.
Hur jag ska ändra mej.. vet jag inte... Och, jag vet inte hur jag kan ta reda på det.
Men, likaväl som man kan lära sej nya språk, att köra bil eller motorcykel, att rida, att koda html, att... laga mat o baka...t.ex... Så borde man väl också kunna lära sej att bli en annan...?
Fast jag har inte lyckats så bra än, mer än till att tappa bort vem jag är...
Det är lite som att lägga pussel utan att få se den färdiga bilden... Och, med bitar från olika pussel...