Trots att jag kände mej vinglig och lite yr samt hade huvudvärk så gav jag mej på att sitta lite på min underbara häst. Gudinnan Óskadís!
Jag har ju hamnat i ett moment 22 då Óskadís blivit rund om magen, redan sommaren 2011, och jag inte lyckats få ner henne i omfång… pga olika omständigheter som innefattar både fysisk och känslomässig obalans hos mej.
Och, nu när hon är lite smalare över ryggen men fortfarande bukig och inte fasligt väl musklad så behöver jag en sadel för att kunna träna både henne och mej i ridningen… och hon är inte redo för sadelprovning modell “nu köper vi sadeln”.
Jag provade att köpa en bra men inte så dyr sadel för några månader sedan. Men den ville hon inte alls veta av. Så den fick åka tillbaka.
Och, eftersom jag nu tänkt vara med på kursen i juni (tänkte först vara med 21 maj, men blev lite besviken en dag pga det där med sadelbrist, så jag strök mej) så behöver jag en sadel.
Så, 2 maj la jag på henne en av de 2 vinylsadlar som jag haft sedan några år innan jag äntligen blev hästägare.
Och, sen satt jag på henne på ridbanan i ca 30 minuter.
Sadeln var inte ultimat för min del.
Men, hon svarade bättre än hon gjort då jag suttit i den förra sadeln.
Däremot hade hon riktigt svårt att ställa till vänster. Ville inte alls – trots att hon var jättemjuk och följsam då jag ställde henne till höger.
Och att flytta åt höger… Nej, det ville hon inte.
Flytta till vänster gick lätt.
Då jag tog av sadeln sen såg jag att den tryckt både fram och bak på vänster sida, men inget på höger sida.
Vet inte om det och hennes ovilja att ställa till vänster/flytta till höger har något samband.
Trots att jag blev yr ett par gånger medan jag satt där uppe på hennes rygg så kände jag mej trygg.
Hon är ju en sån fantastiskt snäll häst!
Och, jag förstår att hon tycker att det är lite bekymmersamt att hennes matte är så ängslig av sej, då hon vill ha lite fart och fläkt.
Men, med träning kommer vi dit!
