Först vaknar jag till budskapet att nån är jättearg för att dennes häst inte varit med i sommarhagen de två timmarna dagen innan. Hinner precis få i mej frukosten innan personen ringer och berättar hur arg och besviken man är för detta.
Ber tusen gånger om ursäkt, och efter lång stund beslutas att jag ska förlåtas, och vi pratar om hur vi ska ha det framöver. Vi kommer överens om att hästarna ska gå ut dagtid på betet även söndag, för att sedan släppas för dygnetrunt på måndagmorgon.
Detta gäller 3 hästar. Om en 4:e kommer vara där blir detta en bonus.
Ca 15 minuter senare kommer jag till stallet. Hör hur personen jag nyss varit överens med om dessa tre hästar står och tackar ja till att ha sin häst ihop med en annan flock, ifrågasätter vår överenskommelse och blir så himla ledsen...
Ser att det alltså nu kommer att vara två hästar det handlar om - min ehen och hennes dotter. Känner mej uppgiven och trött.
Följer senare med och filmar då Ess äntligen ska få komma ut på bete, efter att han ratats i beteshage (av människor) och istället för glada hästar får man film på ett Ess som skadad flyr och får återgå till att stå på box.
Dagen avslutas med en dramatik utöver det vardagliga...som blir det som får placera leendet på mina läppar och värmen i mitt hjärta, då 11 hästar från en granngård rymmer ur en hage och springer på motorvägen. Sambon, jag och två till rycker ut, och tillsammans med polisen och privatpersoner o hästfolk som passerat förbi o stannat fångas hästarna in och återförs, genom knappt en mil lång promenad hem till sitt stall.
Inte en bil, människa eller häst skadad!
Ett riktigt lyckligt slut på en dramatisk och smärtsam dag.
Och, jag somnade glad!