Jag har i perioder varit trött på den kyla och ensamhet som råder i cyberspace.
Ända sedan jag första gången kopplade upp mej, i februari 1997, så har jag stött på fenomen av olika slag och även känt mej mera ensam än nånsin vid ett flertal tillfällen.
I början blev jag mycket ifrågasatt och folk i allmänhet tyckte det var helt galet att Internet skulle kunna vara en arena för socialt umgänge och kommunikation.
Jag fick stå ut med både suckar o blickar då jag försökte berätta att det var lika naturligt att tala i skrift över nätet som det varit att brevväxla eller att ringa till varandra.
Jag var kraftigt före min tid med både social kontakt, startade första bloggen innan begreppet “blogg” ens fanns. Och, vi ska inte ens tala om hur knäpp jag var som trodde på att nätet kunde fungera vid handel av varor o tjänster eller då man talade webkamera så var man oerhört konstig i folks ögon.
Sen kom Facebook, twitter osv och plötsligt kom flera på att det här var ju skitbra.
Men, en sak som inte ändrat på sej från tidigare är kylan och ensamheten.
Hur många personer har Du i din vänlista på facebook?
Hur många av dessa är dina vänner, egentligen?
Hur många av dessa känner du?
Det senaste som gett mej den här känslan av kyla i cyber är det som inträffade då någon – Jag har ingen aning om vem – startade ett kedjebrev där det uppmanades att skicka detta vidare och sätta ett hjärta “<3” i avsändarens logg. Och, detta i syftet att väcka upp medvetenheten om att vi har bröstcancer att slåss emot, men genom att människor skulle komma samman och ge varandra lite värme och gemenskap kring ett ämne så hemskt som Cancer.
Jag nappade på detta, och skickade vidare till ca 10 av de över 300 jag har på min vänlista och satte ett hjärta i den logg som tillhör den person som skickade messet till mej.
Detta var i mina ögon samma som alla tidigare år då det florerat kedjebrev om att man skulle skriva en färg i sin status osv i samma syfte.
Och, självklart fattar jag att vare sej bokstäver som bildar ett ord eller en hjärtsymbol inte botar någon Cancer.
Men, gör det egentligen kedjebrevet om hjärtan till något som orsakar Cancer?
NEJ!
Ändå fick jag sedan i min logg motta 3-4 vidarebefordrade meddelanden om hur hemska människor är då dom sätter hjärtan istället för att skänka pengar till Cancerforskningen.
Jag gick ut på min egen logg och bad om ursäkt för min delaktighet i att sätta hjärta.
Och, jag ifrågasatte de delade messen som dök upp i min logg.
Ett av dessa spridda meddelanden hävdade att hjärtan var virus, och att det var fel att sprida kedjebrev. I samma meddelande uppmanades det till att sprida detta meddelande (virus?) vidare.
Jag ifrågasatte detta… och fick inga svar.
Jag har förstått att det finns rätt o fel. Att yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt valfrihet inte råder på vare sej Facebook eller någon annanstans… annat än om den åsikt som väljs att yttra är en som är OK i ögonen hos någon som tydligen bestämmer rätt o fel.
Att det inte går att betala pengar till Cancerforskningen OCH sätta ett hjärta på Facebook.
Vad är nästa steg?
Ska folk redovisa med kontoutdrag hur mycket man betalat till forskning eller välgörenhet för att vara ok och ha rätten att yttra sej på Facebook?
Jag har mina egna personliga strider att kämpa emot. Och, det är strider jag inte kommer att vinna – trots alla de pengar som jag faktiskt har lämnat till Cancerfonden genom åren.
Och, jag orkar inte slåss emot krafter jag inte ser, förrän dom landar i min logg på Facebook, och uttalar hur hemsk jag är då jag plitar 2 tecken som formar ett rosa hjärta.
Därför (och för att jag, trots att jag bett otaliga gånger att få slippa ständigt matas med hemska bilder eller uppmaningar att “joina causes” som avsändaren inte alls haft någon personlig avsikt med att skicka till just mej…)
…har jag nu bestämt mej för att – i möjligaste mån – förflytta mitt “spridande av åsikter och reaktioner” till min blogg (som förvisso sedan dyker upp i min status på Facebook).
VARFÖR ska man under Oktober månad köpa varor som är kopplade till Rosa bandet, och där en liten del går till bröstcancerfonden?
Vore det inte bättre att skänka hela den summan som produkten skulle kostat direkt till fonden istället?
Det skulle ju se till att intäkterna till forskningen blev sååå mycket högre än bara nån krona i taget, ju!
Detta är inte riktat emot någon specifik person. Utan jag luftar mina känslor kring ännu ett av alla fenomen och ännu en av alla erfarenheter som jag erfarit under min tid online.